Om Reine

om reine

Hej och välkommen till min hemsida! Jag är en teknikintresserad småbarnspappa, kanske inte så små längre då de är 11 och 12 år gamla. och När jag har tid så sätter jag mig ner vid min Mac, eller någon av mina andra datorer. Jag föredrar dock Macen när tillfälle ges (vilket inte är så jättemånga tillfällen numera läs mer i avsnittet stroke 2019). Med kaffekoppen i handen, bakom skärmen och tangentbordet, bygger jag på mina hemsidor och mår som bäst. Det är roligt att du har hittat hit! Jag älskar att bygga upp mina egna och andras hemsidor. Det är där jag verkligen uppnår ett känslomässigt välmående och energin flödar.

2019 ett händelserikt år

2019 ett händelserikt årommaren 2019 första dagen efter semestern skulle bli början på mitt mest prövande och omtumlande äventyr. En kraftig stroke skulle förvandla mitt liv på bara några ögonblick.

Det var en varm dag när jag parkerade min bil på järnvägsstationen i Enköping. Att få bilen på rätt plats kändes svårt, men jag tillskrev det bara tröttheten jag kände. Jag gick upp mot perrongen och märkte att jag var lite vinglig och svag. Trots det skyndade jag mig upp för att inte missa tåget.

Det visade sig att tåget var försenat och alla bänkar var upptagna. Jag kände hur min kropp skakade och vacklade så jag lutade mig mot vindskyddet. Jag såg ut som jag var onykter och en person kom fram och frågade om jag mådde bra. Förmodligen trodde hon att jag var full, med tanke på hur mycket jag gungade mot vindskyddet.

När tåget äntligen kom tog jag sats för att ta mig ombord, för jag insåg att jag inte skulle kunna gå. Men plötsligt gav min kropp vika och jag föll rakt ner mot perrongen med huvudet först. Där låg jag, hjälplös och förvirrad. Som ur intet dök några snälla medpassagerare upp och hjälpte mig. De förstod snabbt att jag hade drabbats av en stroke och ringde genast 112.

Ambulansen kom i ilfart och jag skyndades till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Resan dit var en dimmig trasa av smärta och rädsla, medan mitt medvetande kämpade för att förstå vad som hänt.

Fortsättningen är fortfarande oskriven och ingen vet vad som väntar. Men mitt liv har förändrats. Jag har tvingats möta min egen sårbarhet och kämpa för att återfå det jag en gång tog för givet. Varje steg jag tar på den långa vägen tillbaka är en seger, en påminnelse om att jag inte är ensam i den här kampen.

fortsättning följer om lust och ork finns